Ink

Titel: Ink
Författare: Amanda Sun
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 319
Serie: Paper Gods #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Ink

Handling från förlaget:
På grund av en familjetragedi tvingas Katie Greene lämna allt som är välbekant och flytta över halva jordklotet. Hos sin moster i den japanska staden Shizuoka känner hon sig vilse av flera anledningar - hon kan inte språket, kan knappt hålla i ett par ätpinnar och lyckas aldrig komma ihåg att ta av sig skorna inomhus.

När Katie träffar tystlåtne Tomohiro, skolans stjärna i nationalsporten kendo, blir hon både fascinerad och lite rädd. Det känns som hans tuffa fasad är ett försök att hålla henne på avstånd, för när de är nära varandra händer de mest oförklarliga saker. Pennor exploderar och bläck börjar droppa. Och om det inte är så att Katie hallucinerar, så får teckningar liv.


På något sätt har Tomo en koppling till Kami, de mäktiga gudar som en gång styrde i Japan. Och i takt med att Tomo och Katie kommer varandra närmare blir saker och ting allt svårare att kontrollera. Fel sorts människor börjar ställa frågor – och om de får veta sanningen kommer ingen längre att gå säker.

Omdöme:
Jag tyckte att boken till en börja var alldeles för "pinsam" vid vissa tillfällen, då jag bara ville slänga iväg boken och skämmas för vad Katie gjorde. Alltså så blev det ingen bra start.

Jag tycker att Katie är en sån huvudkaraktär som är lite i mitten av betygskalan, hon är inte superrolig & intressant att följa men hon är heller inte dålig. Jag gillar Tomohiro - ingen överraskning eftersom han är mystisk, farlig, snygg och lite bad boy-aktig. Vad jag däremot inte gillar är insta love vilket inträffar - ingen överraskning - men samtidigt så är det kärleken mellan Katie & Tomohiro som gör boken mer intressant och rolig att följa.

Efter att jag nu har läst klart Ink så skulle jag verkligen vilja åka till Japan, se på de vackra körsbärsträden, lära mig japanska och bara "vara" japan rent allmänt och äta curry. För det gjorde dem i den här boken och ni får skylla på författaren ifall hon informerar oss läsare fel om vad de äter i Japan. Och te såklart måste man dricka (även om jag inte är ett så stort fan av det). Jag älskar verkligen att lära mig nya språk och se hur andra länders seder & kultur fungerar.Att för en gångs skull läsa en bok i en annorlunda miljö gör läsningen mycket roligare och man lär sig nya saker om nya länder. Sen måste man ju vara källkritisk också men ibland så kan ju författaren ha stor kunskap om just detta och vidarebefordrar då fakta till läsaren.

Ink är lite av en mellan bok med typiska huvudkaraktärer, en seg handling och en lika kliché-aktig instalove. Men vad kan man egentligen begära av en typisk ungdomsbok? Språket är iallafall bra och det är lätt att hänga med i Ink-världen. Den japanska mytologin verkar vara väldigt intressant och jag tror nog att jag eventuellt kommer att plocka upp nästa del också när den kommer ut på svenska.

Boken rekommenderas till er som inte har emot lite mer instalove och som gillar att läsa lite om japansk mytologi och i japansk miljö.

Bästa karaktär/er:
Tomohiro.