onsdag 8 januari 2014

Blå måne

Blå måneTitel: Blå måne
Författare: Alyson Noel
Förlag: Buster Nordic
Sidor: 322
Serie: De odödliga #2
Originaltitel: Blå måne

Obs! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan: 
I sin iver att lära sig så mycket som möjligt om sina nya färdigheter som odödlig ber Ever sin älskade Damen om hjälp. Men just som hon känner sina krafter tillta i styrka börjar Damens tryta. I ett försök att rädda honom reser Ever till den magiska dimensionen i Sommarlandet, där hon lär känna hemligheterna i Damens plågsamma förflutna - ett förflutet han alltid har hemlighållit för henne. Men i sitt sökande efter ett botemedel åt Damen hittar Ever en gammal text som detaljerat redogör för historiens gång. Nu måste Ever välja mellan att återvända till det förflutna och rädda sin familj från den olycka som tog deras liv - eller att stanna kvar i nuet och rädda Damen, som blir allt sjukare för var dag som går..

Omdöme:
Evermore blev jag besviken på, då den inte var som jag hade förväntat mig. Men när är en bok exakt som man förväntar sig? Så jag väntade några veckor tills jag till slut plockade upp den andra delen: Blå måne och förväntningarna var inte lika högre och det var nog det som gjorde susen. För boken blev bra!

Jag tycker att Alyson Noel lyckas oerhört bra med språket och hon får ibland in några engelska ord mitt i meningarna, och man märker själv att man ibland använder engelska ord "bara för att" liksom. Man kan verkligen se vad som händer och hur karaktärerna ser ut. Så språket är ett plus för betyget!

Något som jag inte gillar är insta-loven mellan Ever och Damen, det blir inte lika trovärdigt att tro på då man vet att det inte är så ofta det händer i den verkliga världen. Jag gillade inte Ever i början då hon var så klängig på Damen, men sen när alla i skolan började bete sig knäppt, och likaså Damen, så fattade jag tyckte för henne igen då hon själv fick ta tag i själv och acceptera alla sina krafter. Att det var hon själv som räddade skolan utan någon annans hjälp - kanske med lite hjälp från Ava men ändå - och det gjorde att hon steg i mina ögon. Det visade att hon inte behövde hänga på andra utan att hon själv kan göra saker. 

Jag tyckte först inte om att Ever inte gillade den nya killen, Roman. För hallå, liksom! Det började exakt samma som med Damen! Så jag tänkte bara: snälla inget triangeldrama, snälla inget triangeldrama och tur var så blev det inget riktigt triangeldrama, och varför det inte blev på riktigt får ni själva ta reda på om ni läser boken! ;) Jag själv tyckte inte heller om Roman, han var för snäll och gullig, han verkade inte vara så perfekt så som han ville att alla andra skulle tro. Så jag hade mina misstankar mot honom genom hela boken och om jag fick rätt eller inte är en hemlis...

Jag är glad att jag gav den här serien ännu en chans och hoppas på att tredje delen, Skugglandet är ännu bättre! Men jag har tänkt att jag inte ska börja läsa den förrän om några veckor, då förhoppningarna inte är så höga... Om inte ni heller gillade första boken; ge den här åtminstone en chans! Och om ni inte gillar Blå måne så kanske man ska skipa att fortsätta läsa den här serien, om inte nästa boken är superbra. Men det får vi se...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Undrar du något? Eller vet du en bok jag bara måste läsa?
Eller vill du bara säga hej? Kommentera!