Hundar, hus och hjärtats längtan

Titel: Hundar, hus och hjärtats längtan
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Bonnier Pocket (Tack för boken!)
Sidor: 429
Serie: Fristående fortsättning på Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Originaltitel: Walking back to happiness

Handling:
Från Bokus

Juliet har nyligen förlorat sin älskade man Ben. Endast trettioett år gammal och änka stannar livet för Juliet. Hon isolerar sig hemma och tillbringar dagarna framför teven. Desperat försöker hon följa råden i olika självhjälpsböcker och väntar förhoppningsfullt på den magiska ettårsdagen då hon enligt böckerna ska ha lämnat det värsta bakom sig.

Hennes syster Louise lever ett på ytan perfekt liv. Hon är gift med framgångsrika egenföretagaren Peter, de har lilla sonen Toby och lever i ett snyggt, toppstylat hem. Men sedan barnet kom saknar Louise något i sitt äktenskap ...

När mamma Diane lyckas locka ut sin ena dotter, Juliet, på hundpromenader, först med den egna lilla terriern Minton och snart även med andra hundpersonligheter i grannskapet, börjar det hända saker ...

Utan att Juliet vet hur det gått till, har hon plötsligt ansvar för en mängd hundar, katter och krukväxter som behöver omvårdnad när ägarna är bortresta. Dessutom får hon energi över till att börja renovera det viktorianska hus som hon och Ben köpte tillsammans. Med hjälp av Lorcan, en god vän till den stökiga men trevliga rockmusikälskande storfamiljen i huset intill, tar Juliet tag i ett rum i sänder - något som verkar ha samma terapeutiska inverkan på hennes liv som hundpromenaderna har.

Omdöme:
Så fort jag hade läst ut Ensamma hjärtan och hemlösa hundar ville jag bara ha mer, mer, mer av Lucy Dillon. Boken var så underbar och värmande att jag bara ville läsa såna böcker och inte dystra dystopier. Så jag frågade förlaget och fick boken! Tack!
Hundar, hus och hjärtats längtan var väldigt bra, men inte lika bra som Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Så jag blev lite besviken på den.

Boken är lika värmande och underbar som de andra två och berör en verkligen. Det är härliga karaktärer man får lära känna och i den här boken fick vi läsa från Juliet och hennes syster Louises synvinken. Det var roligast att läsa om Juliet för jag tyckte inte om Louise. Jag vet inte varför, men det kanske berodde på att jag inte riktigt fick lära känna henne lika bra.
Lorcan är verkligen härlig! Han fick mig att skratta några gånger med sin charm och ibland sin tanklöshet.
Från den första stunden man fick läsa att Louise hade vänstrat med någon började jag tänka på vem det kunde vara. Och jag misstänkte M starkt men efter något, jag vet inte vad, trodde jag inte det längre. Men sedan visade det sig att jag hade haft rätt!

Om ni gillar såna här mysiga böcker och gillar Lucy så rekommenderar jag den här boken verkligen till er!